Krönikan av Staffan Heimerson i Aftonbladet lördagen den 9 januari 2016

Vi vill bli som Per Lindeberg i fallet Da Costa. Två läkare släpades till åtal sedan delar av en styckad kropp efter en prostituerad hittats. Läkarna friades men miste sin yrkeslegitimation. Lindeberg hävdade i sin kampanj att rättegången blev politiserad och att läkarna utsatts för ett justitiemord.

Vi vill bli som Hannes Råstam. Han skrev en bok om Thomas Quick och påpekade utredarnas slarv och förutfattade meningar. Boken förvandlade bilden av Quick från en dömd patologisk massmördare till en helt friad person.

Kanske tar jag ett steg på denna rättfärdiga väg när jag nu riktar uppmärksamhet på fallet Dakaz Atroshi.

Den kurdiska flickan Pela Atroshi var 1999 offer för det första i Sverige uppmärksammade hedersmordet.

När om tio dagar Dakaz Atroshi, en av Pelas farbröder, kliver ut ur Hallanstaltens utslussningshem som en fri man efter 16 år i fängelse är det dags att granska vad som kan vara ett justitiemord. Det har efter oegennyttigt detektivarbete av en enskild person - Kjell Palmberg, 50, en egenföretagare i fastighetsskötsel och författare till ”Den talande tystnaden” - dissekerats. Slutsats: Starka tvivel på att polisarbetet har gått grannlaga till.

Nu när farbror Atroshi släpps vill Palmberg ställa frågorna:

1. Var domen en opartisk juridisk process? Eller var den en skådeprocess till varning för muslimer i Sverige?

2. Var Pela Atroshi-fallet över huvud taget ett hedersmord? Eller var det ett familjedrama som slutade i mord på grund av en psykiskt labil fader?

3. Fick tingsrätten i Sverige bristfälligt underlag? Svensk polis hade inte kontaktat utredarna i Dohuk, den kurdiska stad där Pela mördades. När mordet togs upp i Stockholms tingsrätt fick de utredande kurdiska poliserna inte vittna. Överste Shallahan var beredd att svara på alla frågor. Men svenska polisen hade redan sin version klar.

4. Finns det fog för påståendet att de svenska utredarna inte var objektiva när de inte följde upp huvudvittnenas motsägelsefulla utsagor?

När Palmberg funnit svaren - och om dessa röjer - att Dakaz Atroshi är offer för en rättsskandal blir Palmberg årets Lindeberg eller Råstam.

Tragedin började 1999 i Farsta. Den 19-åriga Pela hade ett dåligt förhållande till sina föräldrar. Hon ville leva som sina svenska tjejkompisar och träffa pojkvänner. Pappan Agid ville att hon, på kurdiskt vis, giftes bort med en utvald kurdisk man.

Pela rymde. Familjen polisanmälde försvinnandet. Vid ett tillfälle var farbrodern Dakaz med hos polisen som moraliskt stöd. Efter en tid fick familjen veta att Pela bodde med en pojkvän i en lägenhet i Råcksta.

Pappan stördes av att flickan hade skämt ut familjen.

Problemet löstes när Pela tillsammans med sin mamma Fatima på sommaren reste till klanens födelsestad Dohuk i den irakiska delen av Kurdistan. Två veckor senare följde hennes syster Breen och pappan efter. Alla bodde hos släkten. Farbröderna fanns där också. Vistelsen blev en mardröm för systrarna, främst för Pela. Det var hot och misshandel. Den 24 juni hördes två skott i huset. Pela mördades.

Rättsväsendet i Irak utredde. Fadern Atroshi erkände mordet. Hans skildring av hur det gått till bekräftades av systern och mamman redan 15 minuter efter dådet.

Palmberg och den svensk-kurdiske aktivisten Kurdo Baksi har i en debattartikel noterat att i alla rättsordningar tillerkänns det första vittnesmålet störst vikt, i synnerhet då det gäller ett våldsdåd som detta.

Pappa Agid dömdes till fängelse i ett år i Irak. Han avtjänade sex månader.

Farbrodern Dakaz friades helt. Ingen har påstått att han har hållit i en pistol. Bara två jäviga vittnen, mamman och systern, har senare pekat ut honom som medkonspiratör.

Naturligtvis finns synpunkter på irakisk rättsuppfattning kontra svensk. Så blev det. Farbröderna var bosatta i Sverige. De återvände. I januari 2000 anhölls de. I rättssalen ska åklagaren, enligt författaren, ha yttrat: ”Jag känner i magen att ni är mördare”.

Modern och systern vittnade under den nya rättegången. Deras utsagor skilde sig från dem de gett i Dohuk. Det ­resulterade i att båda farbröderna av Stockholms tingsrätt dömdes till livstids fängelse.

I sin kampanj säger sig Palmberg ha funnit att förhören med kronvittnena Breen och Fatima har stora brister. De är så motsägelsefulla att det var tjänstefel av polisen att inte komma med uppföljande frågor.

I medier framställdes farbröderna som obildade kurdiska bergsmän medan båda i själva verket är utbildade. De hade varit aktiva i kampen mot tyrannen Saddam Hussein för kurdisk självständighet.

Elva år har gått sedan privatspanaren Peter Johanson intervjuade de ansvariga utredarna på plats i Kurdistan, vilka aldrig hörts av svensk polis. För att få Dakaz Atroshi upprättad lämnade Johanson till Högsta domstolen in en resningsansökan om drygt 100 sidor.

Inget hände.

Men om tio dagar slås fängelseporten upp. Kanske griper Dakaz ordet.

 Staffan Heimerson

Anna Lindh i Arvfurstens palats vid millennieskiftet

Scen: Arvfurstens Palats UD på Utrikesminister Anna Lindhs rum strax efter millennieskiftet efter gripandet av Pela Atroshis farbröder Dakaz och Rezkar Atroshi som sedermera under år 2001 dömdes till livstids fängelse utan bevis, efter en snabbexpedierad politisk skådeprocess där fru Justitia smygkikade under bindeln. Ändamålet helgar medlen.

I pratbubblan säger Anna Lindh:

"Du Mona, nu ska vi mynta uttycket "Sahlinism" efter att vi fick ett paketpris för farbröderna Atroshi i Kurdistan av minister Barzani. En av farbröderna slapp undan men nu låter vi mediadomstolen i Sverige ta över. Du får ta över nu inrikespolitiskt i frågan. Vi måste sätta stopp för det här med hedersmord. Vi har HSB (skall uttydas Han Som Bestämmer Göran Persson) med oss hela vägen så de e´bara att köra Mona!

Intervju med Agid Atroshis advokat aug 2003

www.youtube.com/watch?v=5oKYjP9nlMU

Pappan till Pela Atroshi, Agid Atroshi vars advokat styrker det polisöversten Shallahan vittnat om i intervjun av Peter Johanson från aug 2003 i Dohouk, Irakiska Kurdistan. ca 20 minuter på Youtube.

Intervju med utredare Shallahan aug 2003 om Pela-mordet

Intervju med utredare Shallahan om Pela-mordet

www.youtube.com/watch?v=RMye0WXUv_M&list=UUKWXDRGvqATVI9qLXYesV0Q

Se den 29 min långa intervjun av journalist Peter Johanson med uppgifter som mörkades i Sverige och i den svenska utredningen 2000-2001.

Kejsarens Nya Kläder

Kejsarens nya kläder (dansk originaltitel Keiserens nye klæder) är en konstsaga av den danske författaren H.C. Andersen. I sagan syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder ett magiskt tyg som gör att mindre begåvade personer inte kan se det. I själva verket använder de ingen tyg alls, men eftersom ingen vill framstå som mindre begåvad låtsas alla om att de ser "kläderna", och kejsaren vandrar omkring naken. Ett litet barn utropar dock: "Han har ju inga kläder på sig!"

Bokens sensmoral används ofta för att symbolisera hur människor anpassar sig till gruppen, även när det är uppenbart för dem själva att gruppen har fel. Att liksom det lilla oskuldsfulla barnet i sagan utbrista Kejsaren är naken! innebär att påpeka något som alla kan se men som ingen vågat säga.

Sagan är inspirerad av en berättelse ur samlingen El Conde Lucanor av don Juan Manuel, publicerad år 1337. ^[1]

Kronvittnet Breens kommentar ur egen bok

Kommentar av Breen Atroshi ur hennes egen bok av journalist Lena Katarina Swanberg som kommer att vara en del av resningsprocessen då den talar emot hennes egen version i tingsrätt och hovrätt 2001.

"Jag tänker som en kurd när jag tänker på Pela. Jag tänker inte att jag ska hämnas, för jag tror att det är Guds sak att straffa, inte min. Men jag tänker att Gud har gott om tid. Gud kan straffa som han vill. Om han inte straffar själva mördarna, kan han lika gärna lägga sitt straff på någon i mördarnas släkt. Så fungerar det, för alla i en släkt hör ihop." SLUT CITAT.

Utdrag från filmad intervju av Polisöverste Shallahan i augusti 2003

Detta är ett kort utdrag från Peter Johansons 29 minuter långa intervju med Polisöverste Shallahan Ahmed Mustafa som ledde utredningen av Pela-mordet. Detta var under ca 10 min som dessa repliker utspelade sig mellan intervjuare, polisöversten och tolken: Tidpunkten var i augusti 2003, 4 år efter mordet.

Peter Johanson: var det någon från huset ifråga som ringde senare för att anmäla detsamma?

Shallahan: -Nej.Bara ett samtal skedde.

Peter johanson: Vem var i huset när polisen anlände?

Shallahan: - Jag var den förste som anlände tillsammans med polismän med mig och när jag kom såg jag Breen sittande, och det var några kvinnor runtomkring och senare anlände Fatima med sin morbror Hekmat.

Peter Johanson: -Vet du namnen på dessa kvinnor och hur många?

Shallahan: -Nej, jag vet inte namnen, det var en sådan kaotisk situation, en flicka var skjuten, folk var upprörda och skrek så jag är inte säker (ohörbart p.g.a. mikrofons placering långt från tolk)

-Peter Johanson: - Var det någon annan förutom Fatima och Hekmat som anlände till huset efter mordet?

Shallahan: - Vi kom dit och vi frågade personer som var berörda av händelsen, vi ombad alla som inte var nära familjen att avlägsna sig från mordplatsen.

Peter Johanson - Tog polisen några fotografier, gjorde de några forensiska undersökningar, fingeravtryck, krutstänk, var kroppen var belägen etc? (ohörbart p.g.a. mikrofonplacering)

Shallahan- Vi måste kalla på undersökningsdomare när vi gör dessa undersökningar.

Peter Johanson - Ringde någon från den svenska polisens sida för att se resultaten från den forensiska undersökningen?

Shallan- Enligt min vetskap ringde ingen.

Peter Johanson: - Var det några reportrar som kom in i huset och tog foton  etc?

Shallahan: - I andra fall kommer lokala reportrar, men inte i detta fall då det rörde sig om ett allvarligt brott.

Peter Johanson:- Har den svenska polisen kontaktat er på något sätt?

Shallahan: - Nej, inte i detta fall

- Peter Johanson: - Om någon från den svenska polisen eller annan företrädare från svenskt håll med frågor, skulle ni kunna visa dem alla dessa uppgifter?

Shallahan: - Ja, jag är redo för det ögonblicket, när som helst är jag redo, svensk polis, Interpol, vem som helst, CIA (ironiskt), jag är redo därför att jag har annan information från detta fall.

Peter johanson: - vem anser Dohouks polis vara den som mördade Pela?

Shallahan: - Enligt denna undersökning, och vittnesutsagor från de berörda, och från gärningsmannens erkännande, och från fingeravtrycken på pistolen och beslutet från de tre domarna i undersökningsdomstolen är det ställt utom tvivel att det var Agid som var mördaren.

Peter Johanson: - Bad Fatima eller Breen om att få pengar eller få huset överskrivet på sig själva?

Shallahan: - Breen har inte krävt detta men Fatima har begärt 2000 dollar och att huset skall skrivas över på henne, alla möbler, och hon ställde dessa krav inför en polis vid namn Naussat och inför Agids pappa som också var där.

Peter Johanson: - Varför bad hon om huset och pengarna?

Shallahan: - Hon bad om huset och pengarna av två skäl, därför att Agid bestämde sig för att inte återvända till Sverige, och att resten av familjen skulle stanna i Kurdistan, så hon begärde dessa pengar i form av utpressning. Och den andra anledningen, är att det var ett familjeproblem, och att hon skulle hålla tyst om denna händelse så att fallet stängdes. Därför att det var en fråga om strategi för Agid.

Peter Johanson: - var det bara Naussat som hörde detta eller hörde du det personligen?

Shallahan: - Jag var när uttalandet gjordes.

Peter Johanson: - var det inne på ditt kontorsrum eller Naussats kontorsrum?

- Shallahan: - Naussats kontor.

Intervjun på 29 min kan ses i sin helhet och verifieras av auktoriserad kurdisk/arabisk tolk.

Sedan finns ytterligare 90 min intervjuer med även bättre ljudkvalitet, bl.a. med fadern Agid.