Intervju med utredare Shallahan aug 2003 om Pela-mordet

Intervju med utredare Shallahan om Pela-mordet

www.youtube.com/watch?v=RMye0WXUv_M&list=UUKWXDRGvqATVI9qLXYesV0Q

Se den 29 min långa intervjun av journalist Peter Johanson med uppgifter som mörkades i Sverige och i den svenska utredningen 2000-2001.

Kejsarens Nya Kläder

Kejsarens nya kläder (dansk originaltitel Keiserens nye klæder) är en konstsaga av den danske författaren H.C. Andersen. I sagan syr två skräddare nya kläder till kejsaren. De säger att de använder ett magiskt tyg som gör att mindre begåvade personer inte kan se det. I själva verket använder de ingen tyg alls, men eftersom ingen vill framstå som mindre begåvad låtsas alla om att de ser "kläderna", och kejsaren vandrar omkring naken. Ett litet barn utropar dock: "Han har ju inga kläder på sig!"

Bokens sensmoral används ofta för att symbolisera hur människor anpassar sig till gruppen, även när det är uppenbart för dem själva att gruppen har fel. Att liksom det lilla oskuldsfulla barnet i sagan utbrista Kejsaren är naken! innebär att påpeka något som alla kan se men som ingen vågat säga.

Sagan är inspirerad av en berättelse ur samlingen El Conde Lucanor av don Juan Manuel, publicerad år 1337. ^[1]

Kronvittnet Breens kommentar ur egen bok

Kommentar av Breen Atroshi ur hennes egen bok av journalist Lena Katarina Swanberg som kommer att vara en del av resningsprocessen då den talar emot hennes egen version i tingsrätt och hovrätt 2001.

"Jag tänker som en kurd när jag tänker på Pela. Jag tänker inte att jag ska hämnas, för jag tror att det är Guds sak att straffa, inte min. Men jag tänker att Gud har gott om tid. Gud kan straffa som han vill. Om han inte straffar själva mördarna, kan han lika gärna lägga sitt straff på någon i mördarnas släkt. Så fungerar det, för alla i en släkt hör ihop." SLUT CITAT.

Utdrag från filmad intervju av Polisöverste Shallahan i augusti 2003

Detta är ett kort utdrag från Peter Johansons 29 minuter långa intervju med Polisöverste Shallahan Ahmed Mustafa som ledde utredningen av Pela-mordet. Detta var under ca 10 min som dessa repliker utspelade sig mellan intervjuare, polisöversten och tolken: Tidpunkten var i augusti 2003, 4 år efter mordet.

Peter Johanson: var det någon från huset ifråga som ringde senare för att anmäla detsamma?

Shallahan: -Nej.Bara ett samtal skedde.

Peter johanson: Vem var i huset när polisen anlände?

Shallahan: - Jag var den förste som anlände tillsammans med polismän med mig och när jag kom såg jag Breen sittande, och det var några kvinnor runtomkring och senare anlände Fatima med sin morbror Hekmat.

Peter Johanson: -Vet du namnen på dessa kvinnor och hur många?

Shallahan: -Nej, jag vet inte namnen, det var en sådan kaotisk situation, en flicka var skjuten, folk var upprörda och skrek så jag är inte säker (ohörbart p.g.a. mikrofons placering långt från tolk)

-Peter Johanson: - Var det någon annan förutom Fatima och Hekmat som anlände till huset efter mordet?

Shallahan: - Vi kom dit och vi frågade personer som var berörda av händelsen, vi ombad alla som inte var nära familjen att avlägsna sig från mordplatsen.

Peter Johanson - Tog polisen några fotografier, gjorde de några forensiska undersökningar, fingeravtryck, krutstänk, var kroppen var belägen etc? (ohörbart p.g.a. mikrofonplacering)

Shallahan- Vi måste kalla på undersökningsdomare när vi gör dessa undersökningar.

Peter Johanson - Ringde någon från den svenska polisens sida för att se resultaten från den forensiska undersökningen?

Shallan- Enligt min vetskap ringde ingen.

Peter Johanson: - Var det några reportrar som kom in i huset och tog foton  etc?

Shallahan: - I andra fall kommer lokala reportrar, men inte i detta fall då det rörde sig om ett allvarligt brott.

Peter Johanson:- Har den svenska polisen kontaktat er på något sätt?

Shallahan: - Nej, inte i detta fall

- Peter Johanson: - Om någon från den svenska polisen eller annan företrädare från svenskt håll med frågor, skulle ni kunna visa dem alla dessa uppgifter?

Shallahan: - Ja, jag är redo för det ögonblicket, när som helst är jag redo, svensk polis, Interpol, vem som helst, CIA (ironiskt), jag är redo därför att jag har annan information från detta fall.

Peter johanson: - vem anser Dohouks polis vara den som mördade Pela?

Shallahan: - Enligt denna undersökning, och vittnesutsagor från de berörda, och från gärningsmannens erkännande, och från fingeravtrycken på pistolen och beslutet från de tre domarna i undersökningsdomstolen är det ställt utom tvivel att det var Agid som var mördaren.

Peter Johanson: - Bad Fatima eller Breen om att få pengar eller få huset överskrivet på sig själva?

Shallahan: - Breen har inte krävt detta men Fatima har begärt 2000 dollar och att huset skall skrivas över på henne, alla möbler, och hon ställde dessa krav inför en polis vid namn Naussat och inför Agids pappa som också var där.

Peter Johanson: - Varför bad hon om huset och pengarna?

Shallahan: - Hon bad om huset och pengarna av två skäl, därför att Agid bestämde sig för att inte återvända till Sverige, och att resten av familjen skulle stanna i Kurdistan, så hon begärde dessa pengar i form av utpressning. Och den andra anledningen, är att det var ett familjeproblem, och att hon skulle hålla tyst om denna händelse så att fallet stängdes. Därför att det var en fråga om strategi för Agid.

Peter Johanson: - var det bara Naussat som hörde detta eller hörde du det personligen?

Shallahan: - Jag var när uttalandet gjordes.

Peter Johanson: - var det inne på ditt kontorsrum eller Naussats kontorsrum?

- Shallahan: - Naussats kontor.

Intervjun på 29 min kan ses i sin helhet och verifieras av auktoriserad kurdisk/arabisk tolk.

Sedan finns ytterligare 90 min intervjuer med även bättre ljudkvalitet, bl.a. med fadern Agid.

GRUNDDOKUMENTET I RESIDENSHUVUDSTADEN

Nya uppgifter sedan förra rättegången.

2 timmar filmat material överfört till moderna media med svensk text finns tillgängligt från intervjuer i augusti 2003 med Polisöversten och ansvarig utredare av mordet på Pela Atro

shi i Dohouk, Shallahan Ahmed Mustafa, åklagare i Dohouk samt fadern Agid Atroshi, även ett antal neutrala vittnen såsom utkörare av vatten m.fl.

Breens berättelse och
trovärdighet

De fällande domarna bygger i princip uteslutande på Breen
Atroshis berättelse och trovärdighet. Sedan domen vann laga kraft har Breen
utkommit med en egen bok, "Hedersmordet på Pela – lillasystern berättar". I
boken framförs en mängd uppgifter och detaljer som både är i sak
motsägelsefulla och helt nya i förhållande till vad som sades under
rättsprocessen. Utöver de nya uppgifterna i sig så påverkar detta givetvis Breens
trovärdighet som ju hade en avgörande betydelse för de fällande domarna.

 Vem höll i vapnet?

 Frågan om vem som höll i vapnet när Pela är av central
betydelse inte bara för utgången i målet utan också för bedömningen av Breens
trovärdighet. Under processen i Sverige gjordes det gällande att både Breen och
Fatima i det inledande polisförhöret i Dahok, direkt efter mordet, skulle ha
pekat ut Agid som mördaren men att de senare ändrade sig och pekade ut Rezkar i
stället. Fatima har, ostridigt, ändrat sig ett flertal gånger medan Breen hävdar
att hon, från första förhöret, har pekat ut Rezkar.

Försvarets påstående om att Breen vid det inledande polisförhöret
skulle ha pekat ut Agid som gärningsman kunde aldrig styrkas. Orsaken var bland
annat att just det irakiska förhörsprotokollet inte gick att återfinna i det förundersökningsmaterial
som du själv hade beställt från Irak. Breens uppgift om att hon skulle ha pekat
ut Rezkar redan i det första förhöret fick ligga till grund för domstolarnas
bedömning. Beträffande detta kan följande sägas:

1)     
Sedan domen vunnit har laga kraft har Peter Johanson, på plats i Dahok, gjort videobandade intervjuer med både den polis
som genomförde det aktuella förhöret med Breen och med Dahoks polischef. Vid
dessa bandade intervjuer berättar poliserna att Breen pekade ut Agid som den
som höll i vapnet redan vid det inledande förhöret. Dessa videoband finns
bevarade och skulle ju kunna åberopas som ny bevisning. De irakiska polismännen
skulle ju också kunna kallas att vittna om detta – antingen i Sverige eller inför
utländsk domstol.

2)     
På ett ställe i Breens bok hävdar hon visserligen,
precis som i rättegångarna, att hon i det aktuella förhöret pekade ut Rezkar
som mördaren men att det i polisens protokoll (som hon alltså onekligen har
sett) falskeligen uppgavs att hon skulle ha sagt "någonting annat". Det vore
givetvis intressant att försöka få tag på denna grundhandling. Enligt de
uppgifter vi har så kan den finnas i centralarkivet i den irakiska regionens
residensstad.

Regeringens tidigare okända press på den irakiska rättsordningen mm

Tingsrätten hänvisar på ett flertal ställen i sina domskäl
till vad som hade förevarit vid den irakiska rättsprocessen mot Dakhaz och
Rezkar. Vad som inte var känt vid de svenska rättegångarna var dock att det
fanns 750 sidor hemligstämplat material vid det svenska regeringskansliet som
handlade om fallet. Jag fick förra året, efter mycket "om och men", ut dessa
två pärmar via UD. Vissa uppgifter är fortfarande hemligstämplade men av dessa
handlingar framgår sammanfattningsvis två saker som kan vara av betydelse:

1)  Både utredningspersonalen vid den svenska
polisen och FU-ledaren Tomas Lindstrand hade täta kontakter med
regeringskansliet under hela förundersökningen. Vid flera tillfällen har man
diskuterat polisoperativa frågor och vid åtminstone ett tillfälle har Tomas Lindstrand
diskuterat processuella bevisfrågor med UD.

2)  Den svenska regeringen, med dåvarande
utrikesministern Anna Lindh i spetsen, var personligen inblandad i kontakterna
med den regionala regeringen i irakiska Kurdistan och premiärminister Barsani. Syftet
var att tillvarata Breens och Fatimas intressen så att de skulle kunna lämna
Irak och återkomma till Sverige.

3) Enligt handlingarna har kontakterna inte bara
skett av humanitära utan också, uttryckligen, av politiska skäl. Den svenska
regeringen har å ena sidan satt de irakiska myndigheterna under mycket stark
press, å andra sidan utlovat bistånd till det kurdiska samhället och att verka
för "den kurdiska saken". Exakt vad detta har gått ut på är oklart eftersom
just de detaljerna i handlingarna fortfarande är hemliga med hänvisning till
utrikessekretessen.

4) Vilken inverkan detta intensiva och politiska
spel på toppnivå har haft på den irakiska rättsprocessen mot Dakhaz och Rezkar är
naturligtvis svårt att svara på men det är uppenbart att det låg i premiärminister
Barsanis intresse att försöka tillfredsställa den svenska regeringen –
någonting som han också lyckades med och sedermera belönades för med bland
annat Anna Lindhs personliga engagemang i "den kurdiska saken". Detta framgår
av de delar av UD-handlingarna som inte är hemliga – och inte minst av Barsanis
tackbrev till Anna Lindh.

Breens eventuella
motiv att vilja beljuga Dakhaz och Rezkar

Av domskälen framgår att tingsrätten inte tror på försvarets
förklaringar till varför Breen falskeligen skulle vilja ange Dakhaz och Rezkar
som mördare. En central del av denna ganska komplicerade motivbild bygger på
den makt som Breens morbror Hekmat, general inom den irakiska säkerhetspolisen,
hade över familjen samt det intresse Hekmat hade av att inte just Agid skulle
fällas för mordet. I domen ges Hekmat en mycket nedtonad och undanskymd roll
och som en förklaring till varför rätten inte tror på försvarets motivbild skriver
tingsrätten bland annat i domskälen: "Det har inte heller framkommit något som
ger stöd för att Hekmat faktiskt skulle ha hjälpt Breen Atroshi att ta sig
tillbaka till Sverige".

 I både Breens egen bok och i de tidigare okända handlingarna
från regeringskansliet framgår att detta är i sak fel. I själva verket var
Hekmat mycket aktiv och inte minst den som personligen körde och såg till så att
Breen kunde ta sig över den irakisk-turkiska gränsen till Ankara för att där
kunna sammanträffa med svensk polis som hon sedan följde med till Sverige för
att vittna.

  

Övrigt

Utöver de nya omständigheter som har redovisats ovan finns
det en mängd andra faktorer som sammantaget ger en bild av hur förundersökningen
har bedrivits:

1)    Det är uppenbart att åtminstone ett par av
utredarna vid polisen har haft en så nära relation till huvudvittnet Breen att
deras objektivitet och opartiskhet kan ifrågasättas. Detta framgår av såväl
handlingarna från UD som av Breens bok.

2)    I dokument som har skickats från polisen till
regeringskansliet slår utredningspersonalen fast att de misstänkta är skyldiga långt
innan åtal ens är väckt. Vid den fällande domen skickas ett "grattis"-fax med
en glad tecknad sol från polisen till UD.

3)    I ett kapitel i Nordisk Kriminalkrönika 2002
beskriver spaningsledaren Hans Strindlund relationen mellan Breen och hennes
förhörsledare Kickis Åhré-Älgamo så här: "Mobilsamtalen och träffarna dem
emellan då systern (Breen) hade det särskilt svårt blev många, alltför många
utanför den ordinarie tjänstetiden. Kickis visade en stor omtanke och humanism
i sitt sätt att bistå brottsoffret".

4)    Två dagar innan domen har fallit i tingsrätten
skickas ett fax från regeringskansliet till ambassaden i Ankara där man onekligen
har skuldfrågan mer eller mindre klar för sig. Bland annat konstaterar att
"trolig utgång är att det blir livstids straff" (sic) samt att Breen har utsetts
till "Årets kvinna".

5)    Till saken hör ju att Breens och Pelas mamma Fatima
DELS var åsyna vittne till mordet DELS har ändrat sina uppgifter flera gånger om
vem som höll i vapnet då pela dödades.

 Mitt under pågående rättegång i Stockholms
tingsrätt – den 22 december – får UD och åklagaren information om att Fatima är
på väg till Sverige. Åklagaren gör dock, så vitt känt, ingenting för att
uppmärksamma varken tingsrätten eller försvaret på detta. Inga åtgärder vidtas
för att kunna förhöra, som man får förmoda, detta viktiga vittne vid
huvudförhandlingen.

Dagen före julafton, en lördag då rättegången i tingsrätten ännu inte är avslutad, har Tommy Andersson vid regeringskansliet
och chefsåklagare Tomas Lindstrand ett informellt telefonsamtal som dock
protokollförs vid UD (och hemligstämplas samma dag). Samtalet handlar om att
Fatima är på väg till Sverige. Enligt den upprättade promemorian förklarade Tomas
Lindstrand att detta givetvis var "mycket positivt och betydelsefullt för Breen...
men om modern (Fatima) kom innan rättegången var avslutad skulle rättsprocessen ta ännu en vändning – den skulle sannolikt då behöva avbrytas och man skulle få
börja om från början igen – på både gott och ont".

När Fatima väl hade kommit till Sverige, vilket av oklara skäl skedde först i januari när huvudförhandlingen i
tingsrätten var över, så "säkrades" hennes vittnesmål upp vid två videoförhör
där försvaret inte fick närvara. Detta slutade, som bekant, med att hon vägrade
att vittna i hovrätten men att de videobandade förhören spelades upp där som
bevisning. Några motfrågor från försvaret fick inte ställas.

Intervjuer av Polisutredare i Kurdistan

En filmad intervju av Peter Johanson för Aftonbladets och TV 8:s räkning från augusti 2003 kommer inom kort att läggas ut på sociala medier. Intervjuobjekten är bl.a. ovanstående utredare Shallahan Ahmed Mustafa som ingående beskriver vad som hände när han anlände till mordplatsen i Dohouk den 24 juni 1999 efter klockan 11 på förmiddan när han förhörde yngre systern Breen och modern till Pela som heter Fatima. Detta skeddde bara 10-15 minuter efter dådet.

Andra intervjuade är bl.a. åklagaren och fadern Agid Atroshi som erkänner inför kameran att han ensam utförde mordet i ett anfall av ursinne. Intervjuerna i denna del är på ca 2 timmar och den kommer först att textas till svenska då tolkningen från arabiska och kurdiska översattes till engelska språket. Vidare finns några andra oberoende vittnen med bland intervjuerna.

Frågan man kan ställa är: Var hela Dohouks rättsväsen och polismakt mutade av familjen Atroshi när den entydiga bilden tonar fram att det var pappan Agid som ensam mördade sin dotter Pela?????

Inlägg Dubbel Bestraffning i körkortsärende EU-rätt

Läs inlägg och debattera på Flashback dubbelbestraffning i körkortsärenden och gällande EU-rätt.   /www.flashback.org/p50418405#p50418405

Utskick av boken Den Talande Tystnaden

Boken Den Talande Tystnaden om fallet Atroshi har spritts ut till diverse journalister och politiker och andra inflytelserika personer i det svenska samhället. Många har mottagit den med stort intresse men till övervägande del har den "Talande Tystnaden " rått. Den 24 juni på den s.k. Pela-dagen fick politikerna Eric Ullenhag och Morgan Johansson i justitieutskottet den, samt Sara Mohammad m.fl.

De flesta partiledarna har fått varsitt ex som sommarläsning, tillika ett antal s.k. stjärnadvokater som Tomas Olsson, Thomas Martinson och Peter Althin. Journalistkåren har som vanligt iakttagit största möjliga tystnad trots att det finns en hel del att debattera om i detta mål. Men så är det i vissa känsliga saker, man får inte och man ska inte röja i gamla surdegar, det kommer bara surt efter som Arboga öl som min gamla farfar uttryckte det. Det finns dokumenterade intervjuer med utredningsmännen i Kurdistan som skall visas för vissa

journalister. Fallet lämnar under alla omständigheter en hel del i övrigt att önska och det finns hur många tveksamheter som helst och stenar att vända, att inte belysa detta liknar samma beteende som spanska politiker uppvisat beträffande deras historia, d.v.s man jagar istället den som påvisar omständigheterna och de begångna felen som t.ex. domaren Balthazar Garcón som fick sparken från Audiencia Nacional av politkerna efter att han grävde i Francotidens grymheter. Det är inte "PASSANDE".

Läs boken själv och gör en egen bedömning.

www.ostbemanningen.com

Kjell Palmberg

tel: 08-668 58 54, Mobil 07 226 133 40

e-post: kjell@ostbemanningen.com

Publicering av boken om Atroshifallet

Boken "Den Talande Tystnaden" om fallet Atroshi finns tillgänglig att köpa hos www.ostbemanningen.com och www.vulkanmedia.se fr.o.m. efter påsk 2014.

Beställ den på. kjell@ostbemanningen.com eller info@vulkan.se

PRESSMEDDELANDE ATROSHIFALLET

 

NY BOKUTGIVNING MARS 2014

LÄS OM DET NEDTYSTADE FALLET OM BRÖDERNA ATROSHI OCH MORDET I KURDISTAN SOMMAREN 1999 SOM LEDDE TILL TVÅ LIVSTIDSDOMAR I SVERIGE. EN AV DE DÖMDA DAKHAZ ATROSHI HAR I OKTOBER 2013 FÅTT TIDSBESTÄMT STRAFF TILL 24 ÅR VILKET INNEBÄR ATT HAN BLIR FRI I JANUARI 2016 EFTER 16 ÅRS AVTJÄNANDE. MEN VAR HAN SKYLDIG TILL ATT PSYKISKT HA UNDERSTÖTT DETTA MORD?
  ENLIGT FÖRFATTAREN ABSOLUT INTE, DET VAR POLITIK BAKOM DESSA DOMAR OCH HÄR FÅR LÄSAREN FÖR FÖRSTA GÅNGEN TA DEL AV ALLA TURER I ETT SAMMANHANG DÅ ALLA ÖVRIGA PUBLICERINGAR HAR TALAT TILL DE DÖMDAS NACKDEL. DET VAR PACKAT OCH KLART REDAN FRÅN BÖRJAN.

Köp boken på www.vulkanmedia.se eller www.ostbemanningen.com